Silent to-do-list

På Milas födelsedagskalas med klasskompisarna så planerade vi att ha disko, och då behövs ett dansgolv. Därför vart jag tvingad att rensa undan i vårt vardagsrum. Mellan soffan och vår tv står en brudkista som Johans pappa en gång har snickrat. Tyvärr hade vi samlat alla urväxta kläder och skor samt sådant ingen använder längre i flera stora kassar på och framför denna så det såg ut som ett helt berg med kassar. Detta berg hade sett ut så sen i våras. Först åkte allt upp på andra våning där resterande berg av flyttlådor med att sälja eller skänka sakerna står. Dagen efter tog vi med oss massor till nära vänner som har yngre barn än oss, en del ska jag ta in till kommunens second hand butik och några få plagg ska testa att sälja.

Det galna var veckan efter kalaset och städningen. Jag hade så mycket energi och vilja att göra saker! Jag har länge haft stora problem med trötthet där jag måste lägga mig och sova mitt på dagen för att orka, inte velat göra så mycket och mest bara längtat till kvällen så man ”får” sjunka ner i soffan med serier och filmer. Och så har vardagen rullat på ett tag. Men denna veckan har jag känt mig pigg, så pigg att jag undrat om jag blivit kocko. Det har känts fel att vara pigg, jag hade liksom avvikit från mitt normalläge.

Jag frågade om detta i en Facebook grupp om minimalism. Just om jag inbillar mig eller om man verkligen kan få så sjukt mycket energi av en sån liten rensning. Japp, svaren var eniga, man kan frigöra väldigt mycket energi av färre saker. I detta fallet handlar det mest om så kallat ”silent to-do-list”. Det betyder ungefär att alla saker man har som inte är verktyg kräver att man tar hand om dem, att man lägger energi på dem. Det kan vara att dem ska dammas, ställas tillbaka på sin plats eller förflyttas härifrån som ex urväxta kläder man ska skänka/sälja. Och varje gång man ser klädkassen får man en påminnelse om att den ska tas om hand. Varje gång man ser den. Detta berg av kassar passerade jag många gånger om dagen, jag fick alltså otaliga påminnelser om att jag hade något att göra flera gånger om dagen, i ett halvår. När jag då flyttade på dem och rensade ytan försvann min att-göra-lista. Jag får inte längre påminnelse om att det är något jag måste göra men inte gjort.

Det är inte svårt att tänka hur jobbig känslan är att titta på en milslång att-göra-lista, hemma eller på jobbet. Att då förstå att alla saker som ligger på fel plats, inte ska vara kvar, ofärdiga projekt eller bara tusen prydnadssaker som ska dammas skapar en enorm silent to-do-list gör det i alla fall för mig enkelt att vilja rensa ut allt överflöd och onödigt.

Kram Sandra

Lämna ett svar