Mina lärdomar av elnät till kanin

Förra sommaren hade vi elnät till kaninerna. Det blev en väldans berg och dalbana men oj va mycket jag lärde mig om det. Jag tänkte dela med mig om allt jag lärt mig av att själv ha provat.

Vilket nät?
Kaniner är duktiga på att hoppa, dem kommer lätt över 1 meter om dem vill. Men trots det så kallar div tillverkare av elnät till djur de låga näten på bara 65 cm för kaninnät. Helt ologiskt och inget jag rekommenderar för kaniner. Vi köpte istället två rullar av elnät för höns och lamm, 112 cm högt. Detta nätet har mindre maskor nertill och lite större upptill.

Placering
Så plan mark som möjligt för att kunna spänna det ordentligt så att det inte blir öppningar nertill. Dock bör platsen innehålla många gömställen, utsiktsplatser och skuggplatser för att kaninerna ska känna sig säkra och må bra.

Ström
Kaniner väger inte mycket och dem har mycket päls under tassarna, alltså jordar dem dåligt. Så strömmen i nätet behöver ha lite styrka för att kaninerna ens ska känna det. Vi använder ett aggregat på 4 joule, det ger rätt bra kraft. Johan den dåren ville kolla styrkan när vi kopplat på det och ajaj va han ropa till! Jag själv är elrädd och rör absolut inte staketet med flit.

Vad kan gå fel?
Haha vart ska jag börja?! Så många olika saker gick fel för oss. Men ska försöka minnas dem alla.

För små kaniner
Vi släppte ut Mira med ungar när dem var för små, minns inte ålder men kanske 8-10 veckor, dem kunde springa rakt igenom nätet utan att nudda det. Lösning: Jag flätade in ett 4 cm brett elband, sådant man oftast har till häst, i nätet på 4 rader nertill. Först provade vi med 2 rader men lade snabbt till 2 extra. Det var pilligt och tog mycket tid men var klart värt det.

För torrt i marken
Sommaren 2018 var snustorr. Det minns väl alla. För kaninhägnen innebar det att det jordade ännu sämre, alltså ännu svårare för kaninerna att känna av elen. Lösning: ingen tyvärr.

Bebisar föddes i håla i hägnet
Mira fick lov att gräva en håla och föda sin andra kull för året helt naturligt i hålan. Det innebar dock att de pyttesmå ungarna kunde rymma extremt lätt när dem började våga sig upp ur hålan. Vi var inte beredda på hur snabbt dem började springa ut efter att Mira lät hålan vara öppen. Vi försökte lösa det med att sätta en liten mindre hage gjord av hönsnät och flyttbara stolpar bara runt hålan. Men dem små rackarna rymde konstant därifrån. Vet inte hur många gånger vi sprang runt vid stenmuren intill ängen med håv för att hämta hem ungarna. Vrålsnabba och pyttesmå, inte lätt att hitta i högt gräs eller inne i en stenmur.
Lösning: Vi fångade in alla ungar och satte dem i Bobeks vinterhage där nätet är nergrävt och det ligger tak på. Möjlig lösning på att låta hona föda ungar i större hägn: Bygga en betesbur med fasta väggar, tak och nätbotten, med möjlighet att ta bort en bit av nätbotten i mitten för att kunna ställa över hålan. På så sätt får honan föda naturligt men inga ungar kan rymma.

För lite skydd, sittplatser och kojor
Är ytan för öppen och då farlig i kaninens perspektiv så spelar det ingen roll att det finns massor med bete, dem vill därifrån ändå. Har dem då dessutom lyckats rymma någon gång så lär dem sig att det funkar och gör det igen.

För högt gräs under nätet
Gräs som växer upp och når eltrådarna i nätet stjäl ström. Därför ska man klippa/trimma all vegetation intill nätet innan man spänner upp det. Något vi inte gjorde. Alternativt tänker jag att man skulle ha något man kan lägga på marken som förhindrar att gräset växer upp, problemet med det är bara att det får inte isolera mot ström för då jordar verkligen inte kaninerna alls. Så all plast, trä och gummi är uteslutet. Hm den nöten har jag inte knäckt än men jag är envis, så det kanske kommer.

Så varför ska man då ha kaninerna i hägn?
Med alla dessa problem och risker, varför ska man då ha dem i hägn alls? Jo för mig är det viktigt att djuren får en chans att leva så naturligt som möjligt, och det betyder stora ytor och bete. Dessutom är det ekonomiskt att låta kaninerna beta istället för att utfodra med köpt hö året runt. Och det spar arbeta att enbart behöva titta till dem och ge vatten. För mig känns det helt enkelt bra i hjärtat att ha dem på hägn.

Kram Sandra

Lämna ett svar