Min odlingsglädje har varit rätt avlägsen ganska länge nu, någonstans i sommar försvann den mer eller mindre. Jag antar att det berodde mycket på att jag tog på mig för mycket, hade för stora ambitioner och underskattade tidsåtgången för att anlägga nytt friland på 300 kvm från endast plogad mark. När nästan alla måsten jag skapat för mig själv var klara, eller uppätna av kålmal, så tog liksom luften slut. Det var inte lika kul längre.
Jag har med blandade känslor skördat mina odlingar, ibland ren lycka men ibland också ångest av tvånget att det bara måste skördas. Roligast att skörda har nog varit senap och kål. Senap var en kul grej och helt omöjligt att inte köpa frön till, kålen blir så fantastiskt vacker och har vuxit bra i år trots torkan, otroligt god är den med!
Jag har börjat att höststäda odlingen med att rensa ogräs, med andra ord gräva om alla igenväxta områden och vända ”svålen” upp och ned. Min odling har blivit helt igenväxt av ogräs, jag har inte alls täckt tillräckligt tjockt. Nu när jag har varit där ute och pysslat om bäddarna med gödsel och täckmaterial inför våren så har odlingsglädjen börjat smyga sig tillbaka. Under detta året har jag tränat mycket på att ändra min inställning till saker och ting och ska göra mer medvetna val av vilka grönsaker jag väljer och framförallt hur mycket av varje. Men mer om mina slutsater från året i ett annat inlägg. Förutom städning och förberedelser så ska även vitlöken sättas ut nu när som helst när jag får tid till det. Att börja köpa fröer till nästa år ska jag försöka vänta lite till med, men vi får se hur väl jag klarar det.
Vinterodling. Egentligen så vill jag serieodla så långt det går och inte låta fin odlingsyta stå tom när det egentligen kunde vuxit mat där. Men med brist på odlingsglädje så kände jag att det bara vore dumt för mig att tvinga mig till det i år. Jag väljer att vara glad över det jag faktiskt åstadkommit istället. Om jag får för mig att så någon bladgrönt för övervintring i tunneln så gör jag det, annars hoppar jag över det i år. Troligtvis blir det inte av, främst för att jag inte har några bäddar i tunneln att så i ännu, under sommaren odlade jag allt i hink där.
Men så till det positiva! Min glädje för odling börjar komma tillbaka, kanske för att jag glömt av hur överväldigande allt arbete var i våras, eller så känner jag mig mer trygg i att det är ok att det inte blir perfekt. Jag har börjat fundera på växtplats för olika saker, vad jag vill odla mer av och vad jag vill odla mindre. Viktigast för mig nu är känslan, känslan att jag vill odla igen. Trixet blir att inte överarbeta mig under nästa säsong så jag behåller glädjen hela året. Jag ser så fram emot det, ett år rikare på erfarenheter och ideér.
