Jag känner nu att jag förstår alla jordbrukare som talar om det stressiga vårbruket, säger bara urk! Med en depression i ryggen och nuvarande stress och utmattningsproblem jag har så känns denna vår och tidiga sommar helt övermäktig. Jag har tagit på mig alldeles för mycket i år. Men ändå kan jag inte låta bli att tänka att jag kunde ha odlat ännu mer, om jag bara..
Stora drömmar och liten ork är inte en bra kombo. Jag har så lätt att fantisera och visualisera så jag drar lätt iväg i planer och idéer. Men hinner inte alltid genomföra dem. Just ikväll känns det tungt att jag inte lyckats som jag ville. Oftast brukar jag kunna skaka på axlarna och vara glad över det jag faktiskt hunnit med men inte ikväll. Panik över att inte allt blivit sått i tid och därmed är försent nu, att vissa grönsaker dött av uppenbara missar och att jag fortfarande har massor kvar som står och trampar i för små krukor. Vill inte ockupera precis all ledig tid för odlingen heller, Johan behöver också egentid och barnen vill göra så mycket annat med mig än att bara odla. Deppigt inlägg från mig, hoppas jag får mer energi imorgon.
