Kaninungarna från våra två första kullar skuttar runt i ena hägnet tillsammans med Ebba. Miras döttrar är alldeles för lika henne för att få gå kvar hos henne, en förväxling får bara inte ske. Ebbas ungar som är kvar är även dem alla honor och får gå kvar hos mamma. En rymmare från Miras kull går dock i bur och en annan rymmare trodde jag hade försvunnit men har sett den någon gång intill hägnen, den verkar ha bosatt sig i stenmuren intill som avgränsar till grannarnas hästhage. Jag har inte kommit på något sätt att fånga in den än, försöker hitta en fälla jag kan ställa ut men dem verkar svåra att få tag på.
Så i Ebbas hägn går det nu totalt 7 kaniner, Ebba, hennes 4 döttrar och och 2 av Miras döttrar. Båda mina honor fick 7 ungar vardera men vi har haft ett stort bortfall tyvärr. Några frös ihjäl tidigt när dem hamnat utanför bolådan, inte ovanligt tyvärr att det sker. En liten lyckades rymma ut ur vinterhagen och har inte setts till sen dess, jag räknar med att den har blivit tagen av rovdjur. En skadade ett ben vid en rymning från stora hägnet, den klarade sig tyvärr inte. Och så har några dött utan tydlig anledning. Det var riktigt jobbigt där ett tag när flera dog samtidigt. Kvar har vi 4 honor efter Mira, om vi räknar den som bor i stenmuren, och 4 honor efter Ebba. Så min plan på att Bobek skulle få sällskap i sin bur av en son gick inte så bra.
Mira då? Hon parades för andra gången i år efter att dem flyttat ut på sommarbete och har gått med sina döttrar under hela den tiden. När hon var runt dag 31 så såg jag henne plocka päls men hittade inget bo. Blev orolig att hon bara var skendräktig, trots att jag visste att parningen gått jättebra. Frågade i ett forum om henne och fick svaret att hon nog grävt ett hål någonstans där hon fött ungarna. Då fick jag lära mig att när en kanin gräver en håla så täcker dem för den helt så det ser bara ut som en jordfläck. Detta stämde på Mira, jag hittade jordfläcken. Så jag höll min nyfikenhet i schack och väntade, varje dag såg jag att hon grävt i jorden och hoppades på att jag inte inbillade mig. Rätt som det var en dag när jag gick dit för att ge mat och vatten så spratt det till under vindskyddet som jag ställt över hela jordfläcken och jovisst jag hann se 2 små gula ungar rusa ner i hålan. Jippi! Johan har också sett dem, någon dag senare, och han tror sig ha sett 4 ungar. Vi väntar med spänning på att dem ska bli lite äldre och våga sig ut ur boet så vi får se dem och kan räkna antalet.
Vi hade besök av en av mina allra äldsta och bästa vänner och hennes fästman. Min vän och jag tog en tur till kaninerna eftersom hon också ska skaffa köttkaniner när hon flyttat till hus. Vi kunde inte låta bli att kolla hur djup håla Mira grävt så vi testade helt enkelt att sträcka ner armen. Jag är så enveten av mig så jag la mig platt på marken och stack ner hela armen, när jag tog i kunde jag precis nudda lite päls på ungarna. Hålan är alltså närmare 80 cm lång. Mira satt lugnt bredvid och åt gräs, helt obekymrad över vad vi höll på med.
Ebba är dessutom parad igen, hon går hos Bobek just nu faktiskt och tänkte låta henne gå kvar där i några dagar om det funkar dem emellan. Hon är beräknad till 18e juli. Så trots att vi haft otur och en del bortfall så ökar antalet kaniner ändå.
