Våra kaniner bor ute, året runt. Och det fungerar alldeles utmärkt! Dem har varsitt hus byggt av pallkragar fyllda med massor av halm som dem bäddar med. Inne i huset har dem dessutom en liten bolåda med ännu mera halm dit dom kryper in om dem vill mysa in sig ännu mer när det är extra kallt ute.
Dock så ser jag dem aldrig där, kan hända att dem sover där inne i bolådan, jag vet faktiskt inte. När jag är vaken och kan titta ut genom sonens sovrumsfönster för att se dem så är dem alltid antingen utomhus i sin rastgård eller sitter vid dörren i huset och äter hö. Så kylan är inget problem för dem. Jag valde rasen Gotlandskanin dels för att dem är tåliga och anpassade för vårat klimat här i norden. Att dem alltid går ute gör även att dem sätter en ordentlig vinterpäls som håller dem varma, på våren fäller dem pälsen och får istället en sommarpäls som håller lagom temperatur på det varma halvåret. Man kan alltså absolut inte flytta ut en kanin som bott i en uppvärmd bur i till exempel ett stall eller kanske inomhus till en utebur och tro att den ska må bra. För den kaninen har inte satt en tjock vinterpäls, det är som att du skulle gå ut i snön i bara t-shirt.
Foder.
Våra kaniner äter i huvudsak enbart hö. Dem får lite matrester, grenar och frukt då och då men deras basföda är enbart hö. Jag ger inget kraftfoder alls, det skulle ta bort fördelen med att dem är så kostnadseffektiva foderomvandlare. Dessutom underlättar det för mig att inte hålla koll på mängden av olika foder. Nu fyller vi bara deras hö-häck full varje dag så att dem alltid har mat. På vintern är det extra viktigt att djur som går ute har fri tillgång till grovfoder för att maten hjälper dem hålla värmen.
Vatten.
Vattnet får våra kaniner i halvcirkelformade skålar som man hänger på nätet i dörren. Flaskor med pip fryser väldigt snabbt på vintern. Våra vattenskålar fryser också vid minusgrader förstås men vi ger alltid nytt vatten både morgon och kväll, alltid innan vi ger eventuella matrester för att se att dem dricker först. Kaniner har en tendens att glömma dricka innan maten och om då vattenskålen hinner frysa så får dem gå törstiga. När en vattenskål har frusit så gör jag det enkelt för mig och byter ut den mot en ny skål och tar in den frysta för att tina på vår diskbänk. Jag har alltså dubbel uppsättning skålar just för att alltid kunna byta ut dem. Att slå ut is ut en liten plastskål är både onödig tid, risk att man slår sönder skålen och framförallt extremt kallt om händerna om man som jag inte har vantarna på vid just vattenhanteringen.
Rutiner under en vecka.
Såhär ser en vanlig vecka ut nu när kaninerna bor i sina vinterboenden uppe vid vårt hus. Varje morgon går vi ut och fyller på vatten och hö, kollar allmäntillståndet på kaninerna och öppnar luckan så Mira kan gå ut i rasthagen. Varje kväll går vi ut igen, fyller på vatten och även hö om det finns behov. Lockar in Mira i sitt hus och stänger luckan ut, vi stänger in henne nattetid för att förhindra att hon blir tagen av rovdjur på natten. Vi kollar allmäntillståndet och ger eventuella matrester eller annan extra mat. På helgen är det städdags, då mockar jag först ut bajs och blöt halm från deras hus, fyller sedan på med ny halm för att alltid ha ett torrt lager överst och tillräckligt för isolering. Sedan mockar jag i deras rasthagar. Båda har sina bestämda hörn som toalett så det är ”bara” att skyffla upp. Säger bara för att i Bobeks hage är taket väldigt lågt så jag måste gå på knä eller grodposition därinne. Mira har istället valt ett hörn som är både gropigt och fullt med stenar vi lagt dit för att förhindra att dem gräver vid nätet. Sedan lägger jag det jag mockat i en egen kompost enkelt skapad av två pallkragar på höjden. Alternativt lägger det som täckmaterial och gödsel direkt i mina land. Det fiffiga med just kaninbajs är att det är milt nog att lägga direkt i landen när växterna redan står där. Att det dessutom kommer i pelletsform och inte är kladdigt är också en väldigt smidig sak.
Kram Sandra
