Tygblöjor, varför och hur.

Tygblöjor, varför och hur.

Att leva med så lite kemikalier som möjligt har länge varit viktigt för mig, så när vi väntade första barnet var det ganska självklart att vi ville använda tygblöjor. Vi har provat många märken och modeller, haft våra upp och nedgångar men överlag. Supernöjd!

Många människor, föräldrar eller ej, vet inte ens om att det finns tygblöjor. Dem ser reklam på tv, i tidningar och i butikerna för engångsblöjor i plast. Det är som att det inte skulle finnas ett alternativ, precis så som företag som Pampers och Libero vill ha det. Men har man väl börjat vara aktiv på sociala forum med människor som vill leva utan plast, kemikalier, miljövänligt, nära föräldraskap eller liknande så kommer man ganska snart snubbla över någon diskussion om tygblöjor. Och woops, en helt ny värld.

Våra barn har använd tygblöjor till största delen från några veckors ålder till dem slutar med blöjor. Mila hade mycket oftare tyg när hon var lite äldre än Liam som har väldigt känslig hy, han har idag, 1,5 år gammal ganska sällan tygblöja på tyvärr. Vi har provat många sorter men favoriten hemma har varit gDiapers med prefold eller limpvikt vikblöja. Vi har använd Allt-i-ett, vikblöjor + pulskal, formsydd + pulskal, prefold + pulskal, och pockets. Vi har haft flera system samtidigt och har använt dem olika exempelvis beroende på tid på dygnet, vem som byter eller om vi haft barnvakt.

På förskolan hade vi länge gDiapers och det gick väldigt bra, personalen hade inga problem att förstå, jag skötte all tvätt och fyllde dagligen på med nya blöjor åt dem. När dem växtes ur bytte vi till pockets, vilket är storfavoriten bland dem som har tyg på förskolan. Pocket är vanligast då dem ser ut precis som en engångsblöja när föräldrarna har packat dem och lagt dit, den enda skillnaden för personalen är att dem inte ska slängas. Vi hade en pul-påse på förskolan som de smutsiga blöjorna lades ner, vi tog med påsen hem och tvättade och lade sedan in nya blöjor. Varken jobbigt eller svårt.

 

Babypottning. Många som använder tygblöjor har även hört begreppet babypottning som enkelt förklarat betyder att man erbjuder barnet en alternativ plats att göra sina behov, för att slippa göra i blöjan. Det kan vara att man grodhåller sin bebis över ett handfat eller toalett för att få kissa. När barnet blir äldre och sitter själv kan man enkelt sätta barnet på en potta istället. Att babypotta handlar absolut inte om att tvinga sitt barn eller försöka vara duktigare än andra eller stressa efter ett blöjfritt barn. Det betyder att lära känna sitt barn, att ge ett alternativ, ge en positiv upplevelse av att gå på pottan tidigt och att kommunicera med sitt barn.
För barn med problem med hård mage kan babypottning vara den stora räddningen, för när barnet hålls i grodposition (knän högre än rumpan) så är det lättare för barnet att tömma tarmen. Om barnet har känslig hud är det också en stor fördel att barnet slipper gå med smutsig blöja. Sen så hjälper det oftast till att barnet redan är så välbekant med pottan när det är dags för potträning att barnet oftare blir blöjfri tidigare.

Viktigt att veta. Om man babypottar så ska det aldrig räknas som en prestation av barnet, man ska inte berömma att hen varit duktig utan mer bekräfta att det kom något. Genom att säga något i stil med ”åh så skönt att kissa”, nämen där kom en bajs” eller liknande. För om man börjar berömma barnet med ”va duktig du va som kissar på potta” som kommer barnet att kunna känna sig dum eller mindre värd om denne sen gör en olycka på golvet. Om man då dessutom bannar barnet för olyckan finns det stor risk att det låser sig för barnet och man backar flera steg i utvecklingen.
Jag vet för vi gjorde det misstaget med vår äldsta, Mila, trots att vi visste om det mycket väl. Jag tror att vi själva inte riktigt hörde hur vi pratade med vår dotter i dessa tillfällen, vi blev lite för självsäkra och började pusha på för hårt. När vi insåg detta så backade vi själva tillbaka och gjorde som man ska, ge barnet bekräftelse, vara lyhörd och ge det tid. Då föll allt på plats och vi kunde snart ta bort blöja helt, både hemma och på förskolan.
Med Liam så började vi tidigare, redan på BB, men med två barn att sköta om så tog energin slut och vi har helt enkelt inte varit alls lika aktiva med Liam som med sin storasyster. Men han har inget emot att gå till pottan, ibland kommer det något men oftast inte. I förra veckan hände det dock att han för första gången helt självmant sa till att han ville gå på toa, vi gjorde så och blöjan var torr. Jag hoppas på lite mer energi från oss nu att fortsätta med detta framöver. I sommar kommer han få springa mycket utan blöja, jag har redan nu bestämt att vi ska vara utomhus massor.

Kram Sandra

Lämna ett svar

×
×

Kundvagn