Att känna lycka i det lilla

Jag har ofta prestationsångest, har tusentals idéer jag vill genomföra och inte så mycket tid att göra allt på. Det är ingen bra kombination. Men jag börjar bli bättre på att hantera det. Jag försöker hela tiden ändra hur jag ser på saker, till exempel är ett ostädat hus ofta ett stressmoment, varför? Varför mår jag dåligt av att barnens leksaker ligger lite överallt och det är lite hundpäls i något hörn? För mig är svaret att för att det är så jag är upplärd, man SKA inte tycka det är ok. Det är bara ett exempel på många saker som jag försöker lägga mindre värde på, just för att dem mest bara slukar energi och gör en nedstämd. Istället så plockar jag lite då och då, eller kör ett ryck och städar massor om jag känner för det, och låter mig själv tycka det är helt okej. Och jag mår så mycket bättre så.

Ett liknande problem är att påbörja ett projekt som inte hinner klart. Att gå ut med en korg med fröpåsar för att så på sjutton ställen kanske inte blir som man tänkt, det kanske börjar hällregna och man har inga regnkläder på, det blir dags för att laga middag eller barnen kanske tröttnar och vill gå in. Men jag blir inte längre frustrerad över det, jag hann ju i alla fall göra litegrann. Att så resten kan jag göra senare på kvällen eller någon annan dag.

20171119_1514182080416547

Igår tog jag med Mila och hundarna ut för en promenad i skogen. Mest för att hundarna behöver sina promenader, men också för att jag ville till skogen. Jag har nämligen bestämt mig för att göra en dörrkrans, och då behövs bland annat granris. Så en sekatör och en kasse att lägga riset i lades under vagnen innan vi gick. Nu hittade jag inga tallkottar som jag tänkte men fick med mig granris, lingonris och lite ljung hem. Det fick ställas i källaren så länge, hoppas kunna fortsätta idag, har två steg kvar. Att göra en halmkrans är första och att sedan färdigställa kransen. Känns väldigt behagligt att kunna vara nöjd med att bara få gjort en del av projektet. Och att hundarna fått sin promenad där dom fått springa och leka i skogen gör mig alltid glad, även om Aliz inte alltid är så enkel att kalla in.

Sprite (5)1
Min älskade Sprite

 

/Sandra

Lämna ett svar

×
×

Kundvagn